Långt borta

Jag älskar denna skrutt. Vi har det upp och ner. Men om jag bara kunde ta mig i kragen och släppa allt gammalt som jag dras med och mår dåligt över så skulle allt vara så mycket bättre. Det kommer att bli bättre bara väntan på den jävla rättegången (nr.2) är över! Och att jag ser mig själv som en människa som faktiskt är fin. Då kommer det bli bättre. Det SKA bli bättre. (bild från 5oktober -13)

Jag tränar nu flera dar i veckan hos grannen. Kliver oftast upp 5.30 och tränar 5.45-6.45. Har gjort ett 3 delat helkroppsschema som vi kör varje dag. (hade 1 vilodag förra veckan) Då jag tidigare delat upp muskelgrupperna så är det intressant att man faktiskt hinner med hela kroppen på 1 tim bara man ger sig fan på det! Jag mätte mig i måndags? så nu ska vi se framöver hur det artar sig.

Inget nytt på jobbfronten. Har skrivit till 7st på fb idag om att jag kan passa deras hundar. Får se om jag får några napp. Sökt hur många jobb som helst via Plastbanken den senaste månaden men inga napp där heller. Jag vet som inte vad jag ska göra. Skickade in till Alfa-kassan i måndags så hoppas de godkänner och iaf ger mig existensminimum så jag kan betala mina räkningar och bidra till mat på bordet! Nu äter vi ur frysen de vill jag lova. Är spagetti var och varannan dag och annat skräp. INTE roligt när man ska träna och hålla sig nyttig när man går på ica och tänker. Nej jag kan inte köpa den där broccolin den är för dyr.. Snyft.

Vi är vana att leva bra jag och min man. Nu när hans inkomst inte är vad den varit då han bytt jobb och får en lägre ingångslön. Och jag är arbetslös och inte får nåt.. Det skapar lite gnissel i vårt hem. Vårt hem som annars hade kunnat vara ett paradis. Nu känns det som rena bagdad ibland. Jag kastar en bomb på Robert och han tar emot och blir M-R. Våra månadsutgifter på huset är mindre än de var på vår lägenhet i Södertälje, men nu när R pendlar så blir bensinkostnaden ganska hög! :/ Han pendlar 4 dar i veckan, det är 12mil fram och tillbaka. Så MINST 48mil/v.

Jag vet mycket väl att folk har de sämre än oss. Vi har kärlek, men tyvärr glömmer vi bort den. Vi har fina människor runt omkring oss som stöttar. Men jag glömmer lätt. Robert är lite mer trygg och har hopp om livet. Medan jag är den som han måste rycka upp var och varannan dag och säga att det ordnar sig.

Jag hade en önskan om att vi skulle fira jul hemma i vårt hus med massa pynt, musik, mat och kärlek. Nu känns de som att jag tappade lusten. Jag har inte råd att gå å köpa den där fina tomten som jag hade önskat skulle sitta i fönstret och kika på oss. Men jag har nämnt till några i min omkrets hur det är. Härom dagen komme mina svärfars med 3st julstjärnor som de tyckte kunde passa här. När de hade farit fick jag tårar i ögonen och hopp om att vi faktiskt kunde få det mysigt med. Jag var hos grannen och tränade och hon gav mig lite julgardiner och sa att vi kunde få en av deras plastgranar (eller om vi ville ha en riktig) för de hade ändå 2 plastgranar. Det är så underbart att ha såna människor som bryr sig och jag är evigt tacksam.

Jag försöker uppdatera min bilddagbok med. Är på April men jag har iaf börjat pumpa upp bilder. Heter Ninnsku på www.dayviews.com

Nu sitter jag och gråter så nu orkar jag inte skriva mer. Bäst att gå ner och börja med maten så min fina skrutt får mat när han kommer hem. Ikväll lyxas det med kyckling som jag tinat ur frysen.

Ögon, Hjärta, Själ

Jag har just varit hos grannen och var full rulle med 6 barn där. 

Pengar tynger mig nu. Jag har lite pengar kvar men nu när räkningarna ska betalas så flyttas allt över till Robert.

Så nu har jag inget längre. Inget att glädjas åt. Många längtar till jul. Men som ni kanske vet så tycker jag ej om jul. Det känns bara ledsamt och stressigt. I år blir de kanske lite mys med min älskling. Fira hemma och eventuellt kära vänner.

Jag har uppenbarligen prioriterat helt fel. Jag har prioriterat städ och utseende. Skulle prioriterat att hålla koll på mina jobbpapper å sånt. Har letat idag men hittar inte ett papper som jag måste ha till alfa-kassan. Suck.

När jag gått hem från grannen så fick jag tårar i ögonen. Jag vill verkligen ha en hund. Det är så tomt. Nu när Robert är i Umeå så är de ännu värre. Jag har egentligen tusen saker jag måste styra med för att försöka hitta jobb men går segt.

Guldkorn i vardagen

Det har varit en intensiv helg. Med massor med folk, massor med alkohol och massa mat!

Här är alla som var här eller kikade förbi:
Jag, Robert, Therese, Krille, Niklas, Vickan, Andreas, Amanda, Camilla, Emma N, Emma C, Crydd, Lisa, Frida, Benny, Mimmi, Erik och Marie.

Jag och Robert är väldigt nöjda med helgen. Vi har haft trevligt och ätit & druckit gott. Robert däckade 00 på fredagen^^ jag partade lös rätt hårt med:p blev en tung söndag. Igår städade jag ihop allt och började städa. 1 sopsäck full med pantburkar och 5 systempåpsar med glasflaskor^^ och 10 tvättmaskiner!!

Idag har de med varit fullt upp men varit lite lugnare. Är nog kanske fortfarande bakis?:p

Jag tittar nu på masterchef och är sjukt hungrig. Blir nog någon mat nu. Inte i deras klass men:p

Jag och Robert pratade om våra räkningar igår. Vi ska ut med minst 27 000:- (varav 15 000:- är pelletsen) och han får inte en hel lön och jag får ju inget. Va fan. Det börjar kännas att jag inte har något jobb nu. Paniken stiger. Jag vet att det alltid löser sig, men nu börjar de bli jobbigt.

Nu mat annars blir jag tjurig.

Tankar och funderingar om livet nu och framåt

Nu kan jag väl påstå att jag och Robert lever ett liv där vi unnat oss att köpa saker vi vill ha och inte tillfälliga saker som man köper "bara för att". Vi har en fin säng, bra tv, soffa på ingående, biljardbord, köksbord, 2 fina bilar. Pengarna har rullat på bra här, och nu har vi nånstans landat. Landat med bra saker som vi gillar. Sen så köper inte pengar lycka, det vet vi ju alla. Nu har ju jag blivit arbetslös vilket leder till att vi måste försöka dra tillbaka lite på shoppandet. Annars kommer det bara bli Robert som handlar, och det känns inte så himla bra. Även fast jag säger att Robert betalar och skrattar lite (ifall nu någon påpekar något) Så försöker jag mitt allra bästa att hushålla så att vi kan köpa bra mat och saker till hemmet för mina pengar med. Jag är ju inte snål, jag har bara lite mindre pengar än vad han har, vilket automatiskt leder till att han tyvärr får spendera mer pengar än mig ifall vi skulle behöva något. Äh det här blev tramsigt. 

Men iallafall så lever vi ett liv där vi prioriterar att köpa saker till hus osv istället för att resa bort eller något sådant. Nu snart nalkas inflyttningsfesten och vi har några ospelade kort i bakfickan som vi hoppas folk ska uppskatta.

Jag har iaf börjat känna stressen av att inte ha något jobb. I den mån att jag är orolig över räkningar osv. Jag har ändrat min csn-skuld så den ska komma varje månad istället för var 3e. Så det blir lite bättre iaf. Sen är det ju allt som tillkommer med hus. (även fast vi lever billigare i detta hus än vad vi gjorde i södertälje) Men än dock så kommer stora saker som ska betalas. Härom veckan så var pelletsbilen här och pumpade in 6 ton pellets. En räkning som vi inte fått än så blir spännande att se vad den hamnar på.

Vi fick igår ett mycket fint skåp av Lisa i hällnäs. Vi ställde in det i sovrummet och jag tyckte det blev fint :) Robert är kluven, men han gillar det nog till slut :)

Vi fick även låna en 160 säng av Lucas och Lars. Som nu står i vårt vardagsrum. Jag har mätat hur det kommer bli med soffan. Det kommer seriöst vara på mm som det kommer rymmas, så jag hoppas det gör det!

Jag har städat lite där nere. Nu sitter jag uppe och skriver. Ska snart börja gå igenom datorn och lägga in ny musik på mp3-spelaren så jag kan ta en välbehövlig promenad sen. Eventuellt träna lite här hemma. Det behövs! Tyvärr. Även om inte vågen säger allt, så säger den mig tillräckligt mycket. Kan tappa 10kg innan jag är nere där jag har mitt mål. Mitt mål som jag en gång hade 3kg till att tappa. (kan ni nu räkna ungefär som jag så förstår ni att jag väger 7kg mer än vad jag gjort innan.) Så nu blir det promenader till att börja med iaf. Finns som inte nån plan att börja på något gym då jag inte har något jobb. Bensinpengar + gymkort finns inte i en budget för en arbetslös dam.

På onsdag ska jag till tandläkaren och sen ska jag jobba lite extra på Ica. Blir nog intressant att se om kunskapen sitter i fortfarande.

Aja, nu ska jag försöka mig på att sy en kjol. Och fixa musiken osv.

Ha en bra höst-dag.

Tisdagsångest

Herrn är på jobbet. Hans allra första dag. Jag var väck i huvet imorse när han sa hej då. Sluddrade lite men minns inte vad jag sa. Jag var borta pga stilnoct. Den tunga kroppen släpades med våld upp vid 10. Jag vaknade 9 men jag kunde inte ta mig upp. Jag åt en skål kräm.

Nu har jag sopat ur den öppna spisen, slängt in en tvätt, plockat in i diskmaskinen. Sen tog det stopp.

Jag läste halva historien på FB som nån människa "gillat" nåt om övergrepp. Jag orkar inte med att folk "gillar" en sån historia. Även om det är nåt retarded som hänt så är resultatet bra och det man "gillar". Usch, jag blir så jävla äcklad.

När jag mår dåligt så vill jag bara va ensam ett tag. Jag vill hitta mitt eget sätt att handskas med vilka problem de nu än må vara som jag möter. Jag avskärmar mig mot omvärlden. Detta är mitt sätt att överleva. Att utsätta mig för att umgås med folk som jag tycker om samtidigt som jag har saker inom mig som jag känner att jag ännu inte klarar av att prata om är jobbigt. Jag känner mig ofokuserad, lättirriterad, ledsen. Jag kan inte va mig själv. Det slukar energi att hålla inne det som jag fortfarande bearbetar.

När jag mår dåligt blir jag inåtvänd och vill få tid att handskas med både mig själv och att handskas med andra. Jag är en tickande bomb. Som kan brista ut i okontrollerad gråt eller brinnande ilska. Tyvärr på slutet har gråten varit de som kommer först. Och de kan jag kontrollera mindre än ilskan eftersom jag inte är lika van att bli ledsen som jag är att bli arg.

Jag vet att jag är dålig på att höra av mig när jag är såhär. Men jag lovar att det är inte för att jag inte vill eller för att jag inte bryr mig. För det gör jag absolut. Men jag har svårt att förklara vad som händer med mig när jag får en sån dag när jag vaknar upp och bara allt i livet känns meningslöst och bittert. Världen är grå. Jag kan inte njuta av allt det som jag vet är vackert. Som hösten, jag brukar tycka den är otroligt vacker med alla färger. Nu tänker jag bara att vintern snart är här och ser de gula löven falla och jag suckar.

Jag har ingen terapeut här uppe ännu. Min allra bästa terapeut jag nånsin haft är fortfarande kvar i Södertälje. Hon är bäst. Vi har kommit långt i min utveckling/bearbetning och hon har blivit en god vän också. Hon finns här för mig även fast vi bor 70mil bort. Det mina vänner är en otroligt stark och underbart trevlig kvinna som jobbar för att jag ska må bra även fast jag inte längre är hennes "patient". Som flög upp till Umeå för att stötta mig på min rättegång (även fast det visade sig att hon inte fick vara med på rättegången, pga att han krävde stängda dörrar) Vi har delat mycket och jag hoppas att du aldrig försvinner ur mitt liv!

Nu till alla måsten. Jag måste skriva om min cv. Jag måste fara och skriva ut min cv. Jag måste söka jobb. Jag måste färga mitt hår. Jag måste va social. Jag måste va en snäll och glad flickvän. Jag måste sota pannan. Jag måste städa. Jag måste sy upp gardiner. Jag måste göra om på toan uppe. Jag måste måste måste..

Jag vill. Jag vill lyssna på musik och läsa en bra bok. Jag vill krypa ner under täcket och dricka en god chailatte. Jag vill ha en soffa att bädda ner mig i och titta på en awesome film. Jag vill bubbelbada tills min kropp känns som spagetti. Jag vill få massage på min trasiga kropp. Jag vill gå till frisören och att hon ska fixa mitt hår fint. Jag vill fettsuga min mage. Jag vill förstora mina bröst. Jag vill ha hjälp att styra upp min garderob, den är ett mayhem, jag har ingen stil, jag vill ha en stil som jag känner mig fin och bekväm i. (inte bara ser alla extrakilon och valkar) Jag vill ligga bredvid Robert och lyssna på hans hjärta samtidigt som han kramar om mig som bara han kan. När man känner att det är VI, kärlek, att vi alltid kommer va vi.

Vi har varit tillsammans i 1år 9månader idag. Även fast vi träffades i November. Så har vi som ingen "egen" dag. Denna dag valdes så att vi skulle kunna ha en att "fira" på. Men jag vet inte vad det är att fira. Jag är en ledsen, trasig dam som har svårt att se bra saker nu. Jag är i ännu en negativ tid. Allt som händer är bara dåligt. Säg vad som helst så lovar jag att jag kan hitta vad som är dåligt i just det. Det är inte roligt, men jag är fullt medveten om att det är så.

Jag vet inte vad jag vill som vanligt med det jag skriver. Jag vill att folk ska förstå. Men känns som att nu när jag skrivit detta så kommer jag ändå få skit för nåt jag skrivit. Att nån inte förstår vad jag menar och tror att jag hänger ut någon. Det är inte så. Jag känner många människor och jag vet att folk läser det här. Jag beskyller ingen annan än mig.

1 oktober.

Måste skriva av mig

Sitter och lyssnar på The Game av Disturbed. Apan skriker på sitt eget säregna vis.

Jag är ju arbetslös from idag. Var hemma sjuk tis-fre förra veckan. Vilket säkert hjälpte till att inte förlänga min tjänst. De hade tydligen anställt en from denna eller nästa vecka. Och pga detta så kunde de inte anställa fler assistenter. Ej heller ha någon som avlastade Annalill. Så det känns tråkigt att inte ha något mer jobb. Jag har däremot blivit mer och mer sugen på bara jobba nånstans på lör-sön för att få in lite ob timmar och sen få vara ledig på veckorna. Att gå tillbaka till ica känns både och. Ett steg fram, två tillbaka.

Nu slogs Down with the sickness på, av samma band.

Igår så slog det slint mellan mig och Robert. Saker planas ut och blir tråkiga, missförstånd sker, irritationen växer. Vi klev upp sent idag. Hade en dispyt. Jag har inte ätit på hela dan. Matvägran infinner väl någon slags struktur i den snurrande vardagen. Alla jävla måsten. Man måste tvätta, laga mat, diska, prata, knulla, städa, "fixa klart" diverse i huset, duscha, borsta tänder, borsta hår, klä på sig... BRÖÖÖÖL! Jag orkar inte.

Ten thousand fists.

Den här jävla rättegången gick ju dåligt med. Han blev inte dömd, åtalet ogillades, men skadestånd ska betalas pga att de dömde till min fördel. Bara det att åklagaren fuckade upp årtalen och detta gjorde att Domaren mfl inte kunde döma honom. Detta har skapat ännu mer tryckt stämning bland de man träffar. MÅNGA har sagt till mig: "Men Ninni, du måste ju förstå" Alltså detta gör mig så jävla arg och frustrerad. VEM fan är det som ska förstå!? Jag ville att han skulle dömas så han kunde få VÅRD, och att han ska förstå vad han faktiskt gjort. Min mening var aldrig å sätta honom i fängelset. Överklagan ska ske innan 10okt. Min advokat har ännu inte fått tag i åklagaren. Så jag vet ännu inte vad som händer. Att gå i ovisshet och vänta på besked känns långt ifrån roligt.

Mina dåliga vanor har trappats upp. Jag äter nu Stilnoct var och varannan natt. Jag varvar vissa dagar med Oxascand. Alkoholen rinner ner ibland (Dock aldrig i samband med tabletter. Jag är inte självmordsbenägen) Jag tycker att det är viktigt att nu ni som läser och är nyfikna får veta. Mitt humör är åt helvete och jag skulle vissa dagar vilja sitta mitt ute på en ö i ensamhet och skrika mig hes och hugga med yxa på träd eller what ever. Nåt som får ut mina känslor utan att omvärlden ska måsta höra.

Robert åkte iväg för å fixa med vår surfplatta som blivit knäpp, halva bilden är mycket ljusare än den andra. Jag tänkte då att jag skulle få utlopp för lite ilska. Jag tänkte hugga ved. Tror ni att yxan finns nånstans!? NEJ! Den är fan spårlöst försvunnen. Jag blir så sjukt irriterad.

Inte nog med det så har ju min telefon fått nå CP, den startar inte! Jag har provat ladda den på 3 olika ställen, kopplat in den i datorn. Tänkte tömma den så jag kan lämna in den. Tror ni det funkar ändå!? NEJ!

Jag hatar mitt liv just nu.

Jag må framstå som en häxa, golddigger, alkoholist eller knarkare. Ni som inte känner mig kan omöjligt förstå det jävla mayhem som är i min kropp. Jag förväntar mig inte att ni ska förstå. Men humörsvängningarna går snabbt och tålamodet är kort. Så undrar ni något så FRÅGA. Jag pratar hellre om allt som hänt än att trippa på tå runt och inte pratar alls. Jag är en verbal dam som blir frustrerad över att allt är som det är, att lagar och regler är så sjuka.. Världen och jag bråkar fortfarande.

Jag har mina sköldar uppe nu, minsta lilla som är dåligt eller kommentar som ska vara "ett skämt" kan jag tolka som ett direkt angrepp mot mig.

Ett uppslitet öppet sår är min själ. Kommentarer är som salt på detta öppna sår. Det fräter och gör jävligt ont. Jag blir förhoppningsvis starkare när skiten läkt. Men hur länge ska jag måsta kämpa? Kämpa för att leva. Kämpa för att VILJA leva. Hela tiden möta prövningar som ska ta kål på all min energi, kräva allt mitt fokus, smärta, tårar, ilska.

Jag skulle så gärna vilja orka börja träna på riktigt igen. Detta må låta konstigt. Jag har hört "Men det är ju bara att börja, då får man mer energi efter ett tag ju!" Men glöm, jag känner mig själv och jag vet hur jag funkar. Jag måste spara all energi jag har för att kunna va någorlunda skärpt i det vardagliga livet, inget finns kvar till träning. Fitness.

Suck. Jag är en ledsen dam nu. En som saknar saker från det förflutna. En som önskar mer än livet själv att saker vore annorlunda.

Blev väl som inget vettigt avslut på det här. Men det är detta jag behöver få ur mig nu.

Sälja boende

Ja nu är det avklarat. Lägenheten lades upp på hemnet den 28juni för 375 000:- (Robert köpte den för 250 000:-)

Visningen för lägenheten var både den 3 och 4 Juli. På första visningen mötte jag 15 personer på väg ut från vår lägenhet. Jag blev chockad. Hela 18st var på första visningen (Redan här frågade de mäklaren Tinna Briem om de fick lägga bud, hon sa att det gick bra att maila och smsa henne) Dag 2 så kom det 4st. Men budgivningen var redan igång. Innan den 2a visningen låg budet redan på 395 000:- Igår var det klart (efter en paus från fre kl.15 till mån kl. 10) Vi är stolta och sjukt jävla glada. Vår lägenhet såldes för 675 000:- och vi skrev papper igår :) Det var 11st olika budgivare. Jag fick sms för varje bud som gjordes - HELA 42ggr höjdes priset av budgivarna! Vilket gjorde att vår mäklare fick eld i rumpan och insåg att hon kunde verkligen sälja vår lägenhet :)

Idag har varit en flummig dag. Lugnt på jobbet. Jag är väl medveten om att på fredag är det slut. Jag har varit i 13 månader på samma ställe. Vad ska jag göra nu? Jag hittar inte något jobb. Eller har inte fått svar på de som jag verkligen skulle kunna tänka mig. Jag hoppas fortfarande. Plugga vet jag inte om jag är pepp på. Vet ännu inte vad jag vill göra. Jag ger det en chans att bara dra till Umeå och känna mig för och kanske öppnas någon ny dörr :)

Troligen så åker jag till Sälen på torsdag. Med ett släp grejer från lägenheten (som vi ännu inte packat än^^) och jag vill ta med mig Hugo (Suzuki Gsxr 1000 om någon missat min fina!). Frågan är väl var jag ska ha den? :/ Händer nåt med den med (Fick ju Roberts cykel snodd utanför jobbet) Så kommer jag fan brinna upp av ilska! Nä nu ska vi inte ta ut nåt i förskott. Men man måste ju vara rädd om det man håller kärt!

På söndag den 21a kommer jag nog till Umeå. Sen var jag ska he grejerna jag tar med vet jag inte riktigt^^ Vi måste nog mäta lite då vår 1a i umeå är på 14? kvm xD haha!

Bjuder på lite lägenhetsbilder som lades upp på hemnet & fastighetsbyrån! :) Nöjd Ninni! :D

Annonsen: